söndagstankar

Det är så innerligt, så vackert, så ont. Det är så ärligt och helt genomfantastiskt. När jag ligger fallen fångas jag av din hand. Bunden med ett band jag själv väljer om jag vill knyta upp eller inte. Bunden till dig. Börjar speglas i dina ögon, ser kontraster av mig själv röra sig, vill skratta, gråta, vara lycklig. Jag går på mossluktande marker i en skog som droppar av regn, dina steg är lätta bredvid mig.
Inte bakom, inte framför.
Vi delar marken. Ibland är det jag som för. Regnet har piskat håret blött och mörkt. Vi vaknar nära och värmen från kroppen lockar mig närmre. Närmre din värme. Din morgonröst. Allt det jag älskar samlat i en lyxförpackning. Allt det jag älskar med du. Från och med du, så blev livet helt plötsligt annat och du. Och jag. När jag vill sakta ner och lägga mig för att aldrig stiga upp ibland lutar jag mig mot din axel och fylls med livet som det ska vara. Med kärlek för dig och med kärlek för kärleken. För det.

Ser ni på Så mycket bättre?
Jag är rörd och vill gråta. Är det tecken på ålder eller bara extrem känslighet?

triviala problem är inget att bekymra sig om

Det blir inget av med att sparka löv eller rulla i snön för mig i Sthlm i nov. Känns trist. Jag är inget barn och bryr mig inte särskilt mycket om födelsedagar och sånt men det hade varit kul att fira tillsammans med vännerna mina både från här och hemma. En liten klutt av folk på nåt sätt. Nu blir det jobbrace istället i november, december så vi någon gång kommer iväg till landet där borta där solen lyser och det säkerligen kryper typ en miljon djur på marken. Vill dit.

Ett par kort som jag älskar himlans mycket och som alla har en speciell plats eller ett ännu mer speciellt minne här inne hos mig, nu är de ju pillade med men det spelar ingen roll för de känns precis som de ser ut.



Min första dag i Australien. Jag var blek, förväntansfull och enormt lycklig. Min bästaste resa med fina Lisa. Älskar det mesta jag gjorde där.





Robin ler på riktigt en dag innan vi skulle tralla ner till bryggan i Horan och bada. Det var sommaren 2009, vi var vänner sen ett år då. Fina Robin med det ännu finare beskedet.



Min första dag i Byron. Jag var ensam på andra sidan jorden men det gjorde inget. Min fina flykt som jag saknar. Den var bara min.



Noosa. Min vapendragare ett par veckor den franska promiskuösa donnan Marine. Hon var speciell och jag kommer alltid minnas hennes galenskaper och alla gånger jag fick leta efter hennes trosor i poolen på morgonen.



Nimbin. Ett litet samhälle där droger var som korv med bröd. Märkligt, fascinerande och rätt skrämmande på samma gång.



På väg upp på fjället ute på Alnes. Bara för att det är får där. Tycker om det.



Världens vackraste ljus på ett djur som jag inte annars är så förtjust i. Det här är den bästa bilden jag tagit och därför är den viktig för mig.



En mamma och en Anders i Norge här hos mig.

nattsaga

Invirad i ett täcke som håller mig varm. Borde snart bli trött efter en liten hjälp på vägen denna svårsomnade kväll. Är ledsen idag. Bara ledsen och gråtmild, saker och ting hit och dit och kryptiska meningar för jag kan inte ventilera mig här. Vill vara bäst men hamnar inte alltid på topp. Krav och förhoppningar blandas samman med misslyckanden och då får man sig en törn på sitt egna förtroende. Vill att livet ska levas när man lever. Vara lycklig så gott man kan. Inte leka martyr. Inte vara självgod eller heller likgiltig. Vill känna när det känns bra och stanna i den bubblan av mjuka former och rosiga kinder. Vill att allt ska vara bra. Vill inte analysera allt till det inte finns något kvar. Vill inte tänka på allt, jämt, hela tiden. Att allt ska betyda något.

Ibland bara är det.

Vill hitta tillbaka lite till jag och det starka jag-vill-jag-kan, jag räds inte att vara jag. Tappat bort. Mig själv. Vill känna mig snygg och fantastisk. Borde känna mig snygg och fantastisk. Har ju lämnat mitt hem för att följa kärlek. Modigt. Har tappat tio kilo sen i vintras. Duktigt. Vågar lämna ut mig till den jag älskar. Framsteg. Ändå. Feg. Fet. Inte tillräcklig. Nu kan jag inte skriva mer för då lämnar jag mitt allra inre för okända ögon som inte ska veta. Nattidstankar från en i en helt annan värld.

Fyrkant

Mina bästa vänner sommaren 2009. Vi skulle på Hoffmaestro på Mose Backe och vädret var idylliskt. Saknar ibland så det kniper i magen. Detta var sommaren innan Martina fick sitt andra lilla barn, innan Emelie flyttade till Spanien, innan Anna började i Berghsbubblan och innan jag flyttade med kärleken till Norge.

Mamma

Jag älskar att sitta och lyssna på musik med mamma och analysera texterna. Ibland gör vi det, hittar någon låt som vi gillar så spelar vi upp den för varann. Mamma, hjärta!

Vill du bli min?

I somras var vi på bröllop i Uppsala.

Körde två pass idag. Ett spinning och ett Bosu mage. Dra mig baklänges att jag missförstod var instruktören skulle stå och hamnade längst fram på Bosu, att tillägga har jag aldrig varit på ett sånt förut. Det var tungt. Men kul! Bröl.

the love of kissing

When I was younger, so much younger than today this was the poem I wrote on walls, in books and in my diary.
A kiss, is a kiss, a plum is a plum, a kiss isn't a kiss without your tongue, so open your mouth and close your eyes and give your tongue some exercise.
It's kinda dorky and so extremely young that poem but it reflects my enormous love of kissing. I knew it when I got my first real kiss of teenage love. I knew it when I was 13 or 14 and his tongue touched mine and my knees got weak. I knew it when everything disappeared around me and his porch got blurry when my eyes closed. I knew it when the butterflies in my stomach started to go bananas. I knew I would strive for more. I discovered the fun in kissing other people. Me and my friends had parties where we had kissing competitions. Years past by and new boyfriends past along, new lips touched mine and I got older. Now my interest in kissing is as big as then but I've noticed fooling around is not as popular with guys my age. Now everything is about fucking. Kissing is just a milestone in what is really gonna happen afterwards. That makes me sad. Kissing is still one of the things I love in life. My friends says the same. No one hånglar any more. I miss kiss. Longing for my breath increase, my head spinning, my tongue carefully getting to know yours. Ah.. Kissing. Just kissing. It's so worth dry lips.

Har betalat gymkortet idag. 1030 NOK. Ärligt talat. Rena rama rånet. Det är 1200 svenska. Alltså vi snackar 630 spänn i månaden fast nu var det första betalningen och då kostar det en massa extra i adminavgifter. Jag är rånad. So much för min månadsbudget.
Kom just hem från spinningpass. Skönt efteråt, plåga under tiden. Känns skönt att komma igång igen efter en släpig en-dag-i-veckan månad.
Nu ser vi framåt, vår 2011 står bakom hörnet och lurar. Då ska man entra stranden, blek bredvid en helt sjukt snygg kille. Då gäller det att jobba bort gäddhäng och häng på andra ställen.