Nu drar jag till Invit och dricker varmt te en stund. Efter det blir det träning. Har sackat efter för en hals som inte velat ge med sig. Det är snö på marken och min jacka räcker inte till.

saknar

Tack min fina vän Hagge för ditt sms idag. Det betydde en massa och helvete så jag saknar lilla Hagge. Saknar att åka till Ica maxi och storhandla. Fan så roligt jag har haft det med Hagge. Vi brukar alltid leka att vi har underbett när vi är och handlar. Mycket roligt att se folks reaktioner. Annars brukar vi leka "åh-orkar-inte-med-kärringen" då jag säger nåt och Hagge skriker högt VAFAN och gör en killmin som säger, pallar inte handla mer nu. En gång var det en gubbe som verkligen snappade upp och började tala med blickar till Hagge, han sa typ "jag förstår dig, min kärring är lika jobbig" och vart vi än gick i butiken dök han upp bakom hyllor och diskar med den minen. Satan så jag garvade. Eller när vi haft hopptävlingar från bryggan i Racksta, genom en badring. Haha jag minns och jag gläds. Jag minns hur Hagge alltid vevar ner rutorna och sätter på något helt opassande och inte gettho, typ Niklas Strömstedt när vi kommer till Skarpnäcks centrum så representar han och sitter och diggar, då skäms jag. Fan vad jag saknar att åka bil med Hagge. Övningsköra, sladda, åka upp på trottoarer (mitt fel). AH. Haggefeber.

Hagge gör en parodi på hur jag står. Han tycker ärligt att jag står sådär. Jag gör nog det. Minns när jag var 14 då sa alla att jag stod så och gick som Robocop. Kul.

I alla fall, idag har jag ingen möjlighet att vara hemma och tända ljus för min underbara pappa på skogskyrkogården. Jag önskar att jag kunde hållit mamma sällskap som förra gången. Tänker såklart extra på honom en dag som denna. Tänder lite ljus i hjärtat och några här hemma. Igen tack Hagge för ditt sms, det värmer att du tänker på mig.

Ja. Tack.

heja alla vackra kvinnor precis som ni är

Re run.

Det har gått för långt med alla småtjejer som strävar efter att insjukna i den förmodligen dödligaste sjukdom som finns. Skinnytips finns i de flesta bloggar just nu och det triggar igång deras små hjärnor. Det är coolt att inte äta, det ger pondus att vara en pust i vinden.
Jag kanske säger emot mig själv i det här fallet, hela grejen med Thinspo och Pro Ana fascinerar mig rätt mycket och jag tittar ofta på smalbilder och drömmer om lite mer markanta revben. Men aldrig någonsin skulle jag vilja vara sjuk igen. De förstår inte att det är en sjukdom. Inte ett tillstånd, en sjukdom. En av fyra med anoerxia dör. Det är 25%. Som dör. Många fler än så blir aldrig helt friska. Det är sorgligt. Efter man haft något sånt sitter det alltid kvar, det finns alltid, inga undantag en ångest när mat kommer in i bilden. Att äta är inte bra, känna sig mätt är inte bra. Man gör det, svullar och äter men det ger alltid en tanke på hur man ska få bort det ut kroppen. Jag kan inte förstå hur såna som Carolina Gynning som har ett stort inflytande och som är en förebild till unga tjejer kan gå ut på sin blogg och skriva tips på hur man inte äter. Att folk inte förstår. Anoerxia smittar, visste ni det? Det gör det. Jag satt och skvallrade tips med en skolkompis när jag var inne i det där. VI hjälpte varandra. Dokumentärer på TV som ska skrämma, de sporrade istället. Minns en där en tjej berättade hur hon gjorde för att undvika att äta med familjen, de visade hennes nästintill obefintliga kropp och jag och garanterat fler med mig blev peppade istället för rädda. Man skräms inte av det. Inte alls. Eftersom det är en sjukdom som sätter sig på hjärnan. Jag kan sakna tiden med smala ben och insjunkna ögon, och jag kan verkligen sakna disciplinen, jag kan ofta avundas folk som har den kvar. Och det är ju precis det som är problemet, det går aldrig att bli helt frisk om man hela tiden utsätts för det.  Jag hoppas verkligen att det blir förbjudet, att bloggarna stängs av, att man går emot det här sjuka idealet som formar våra små på tok för tidigt. Det skrämmer mig. Man ska inte behöva oroa sig för bilringar när man är 10 år. Trots min önskan om en smal kropp vill jag verkligen propagera emot det som händer.
Jag är riktigt jävla upprörd över det här.
Det här är nog det sundaste inlägget om vikt jag nånsin skrivit. Och jag menar det. Stranden nalkas för mig snarare än sent och jag ska göra allt jag orkar/vill för att bli mer fit. Jag ska inte sträva mot smalare längre, jag vill bli tonad, tränad istället, min benstomme är den den är, det går liksom inte att smalna av skelettet. Jag börjar inse, att vara smalfet är nästan fulare än att vara lite mullig. Med det sagt tycker jag det är viktigt att leva sunt, man ska inte trycka i sig onyttigheter varje dag, eller inte röra på sig, det är nyckeln till allt. MEN, man ska kunna äta något man tycker är gott ibland utan att den där ångesten ska komma på besök. Ätardagar hr jag hört folk ha men jag tror kanske att längtan blir för stor och att man överkonsumerar den dagen då, är det inte bättre att då äta lite choklad en tisdag om kroppen vill ha det. Fan alltså. Upp till kamp för vi vackra kvinnor där ute. Är ni med mig?!

Visste ni förresten att någon tidning i Hollywood har utsett Christina Hendricks till årets fetaste? FET!

Vad är skillnaden på kvinnor och män?

Det här:
Anders - Fan jag tränar ju knappt längre, jag kommer spinkig.


Spinkig. 

Somnade klockan halv tio igår kväll i Anders knä. Frös och hade mig så jag bäddade ner mig med kläder. Vaknade 13 timmar senare. Kände på träningen igår att det var tungt, eller så var det att jag var helt färdig efter min enorma borrning som tandläkaren hade gjort innan. Bedövad i halva ansiktet, svettig av rädsla, gåshudig, hua. Fick världens snällaste tandläkare, Bortne. Han var gammal och rolig. Han sa att jag var en sund människa och då blev jag glad. Jag är ju ganska så sund här borta i Ålesund. Känns fint i kroppen att inte hålla på och leva dekadensliv.

ha ha

Man kan se från vilka länder folk som är inne här och kikar är. Japan och Polen bland annat. Undrar liksom vem det kan vara, är det någon som snubblat in eller så hänger här. Coolt i alla fall, massa olika länder. Det är banne mig coolt. Oh oh just det, man kan kolla på vilka sökord bloggen kommit upp.
"fånga spindel i ett glas" var ett av dem. Haha. Så sjukt kul. Så kommer man hit liksom, när man bara vill fånga en spindel.

Hej hej

Hej! Här är jag. Idag innan jobbet hade jag tänkt o träna men halsen sa nej och då tänkte jag en stund med kameran kunde vara minst lika roligt.



Kipervikstorget. Solen sken idag och det var så himla fint. Inget regn på en stund.



Ja, jag igen då.



Alla husen har så fina färger och former och man blir glad för det känns verkligen som ett litet sammansvetsat samhälle.




En katt. Katterna här i Ålesund är galna i mig, så fort jag ser en galloperar den emot mig med all världens fart och ska gosa.



Uppmärksamhetskatt



Här är nog den här kattens borg typ. Här hänger den jämt skulle jag tro.



Snön har klätt bergstopparna vita åter igen efter ett par månaders vila från det kalla.



En fin dörr. Från förr.



Utanför vårt hus.



Katt igen, den här bor vid oss, en gång kom den in när jag öppnade dörren, en annan försökte de ta sig in genom fönstret. Den bara ålar sig överallt och vill gosa. Här hälsar den på en hund, utan att resa ragg. Den är nog lite "speciell" den där kattan.



Jag vill ju kramas med den. Men det går inte. Ibland låter jag den stryka sig mot mitt ben, eller klappar den med mina tumvantar. Så söt.
Det var min dag.

Han var.

Tänker på pappa. Tänker att det blir mer sällan. Ibland går det fram till lunch innan han har besökt mig i tanken. Kanske behöver det gå två år till så har han inte dykt upp fören middagstid. Ibland numer, tänker jag på honom och inte bara på att han är död. Det måste ju ses som en framgång. Det kommer stingsaknader i hjärtat.

Det var lördag

Hemma hos Maren och Rhys var det dags för mig och Maren och laga storslagen middag till herrarna. Det blev svingott och se så fint med ljusen.



Maren sitter i sin egen värld och röker en liten cigg.



Att paprikor kunde vara så kul, eller så förvånande.



Asså. Det här är min kille. Hur snygg? Inte så konstigt att man får svaga knän och murven jämt när han är med.



Nu är det middag.



Sen kom det en massa folk och Maren fick en skitrolig såndär spiksak som jag fick någon form av noja på. Man kunde göra avtryck med allt.



Jättehimlasöta Maren




Anders vart på lyret han.



Här sitter folk och dricker och umgås precis som man ska göra när det vankas fest.



Några hade varit på maskerad och han som var Harry Potter (JA han hade matchhalsduk från Harrys quidditchlag) blev av med sina glasögon för alla ville leka. Kolla Birte, hon är lika snygg med glajorna på.



Sen skulle jag börja trolla.. Åh.



Så kom Amy Winehouse och sen var det slut.