det finns inte tillräckligt med ord i mitt vokabulär som kan beskriva sorgen jag känner för de drabbade o Oslo och på ön. Mycket är skrivet och sagt men jag kan inte ens börja beskriva. ALLA mina tankar och ALLA mina tårar har idag gått till alla familjer som slitits itu och vänner som förlorat sin bästis. Min kväll har varit perfekt, på ett äckligt men hedersvärt sätt har vi tändit ljus och karaoke-sjungit för de omkomna. K-bar.
Många, många tårar har passerat mina kinder idag. Det händer sånt här hela tiden på andra ställen och folk säger "men gud va inte så ledsen bara för att det är i Norge som du är nära" men de spelar ingen roll, jag KAN inte ta åt mig av allt i afrika, mellanöstern eller något annat ställe så låt mig då agera och reagera över det här.