I morgon fyller jag 25 år, alla skor är från nelly.no tack!

De båda blå skorna kostar bara typ 200 spänn på rea. Har strlk 37. Aja. Nu ska jag fortsätta min internetshopping. (klicka, klicka, klicka och sen stänga ner fönstret innan jag betalat. Smart!)

No hair

Page.

När jag målade kajal i morse var det som att måla på en blåsa för att ögat var så svullet. Hej 2 timmars sömn. Nu går jag till jobbet. Blir galen. Galen, galen, galen.

En liten pojk fiskandes någonstans på väg till Geiranger sommaren 2010.

För ett år sedan

För snart ett år sedan skrev jag Detta inlägget. För snart ett år sedan bestämde jag mig för att aldrig mer låta ätstörda tankar äta upp min vardag. Tänkte jag skulle återkoppla, mest för min egen skull. Ett år har gått och jag har mått så JÄVLA bra i kroppen. Jag har tänkt på vikten under året men inte en enda gång har jag låtit tankarna ta över. Inte en enda gång. Jag har varit så himla stark. Jag är okej. Tycker fortfarande att jag kan gå ner ett par kilo men inte på ett destruktivt sätt. Inte så att jag inte äter eller får ångest om jag gör det. Jag tränar, är sund, svullar ibland och det är så befriande att inte behöva tacklas med spökena efteråt. Jag är inne i en rejäl träningsperiod men den har inget alls med mat eller ångest att göra. Inget. Fan alltså, vad bra jag är.

Oj oj oj

Haha, den svenska versionen. Jag skrattar högt.

Konstigt, knasigt och kul hotell Sundsvall 2011. Vi bodde i en dröm. Vita skira gardiner och fluff. Så kom man ner och så var det som värsta puben. Typ.

Alltså det roligaste. Kolla. Hur kul?

Förr precis som nu även om det var då.

Så som allt var innan det blev som det är nu. Innan de sköra trådarna hade brustit en och en och lämnat oss handfallna till verkligheten och dess kraft. Dess kraft som bokstavligt talat slängt oss ut för att falla fritt nerför ett stup utan botten. När allt var mörkt även inuti oss för ett tag. Fördämningen brast och vi blev fråntagna det vackra livet som var då. Livet hos en familj som inte gjorde annat än att älska varandra villkorslöst och innerligt. Livet då köksbordet var dukat med tre tallrikar. De liv då sträva stubbkinder rivdes i en kram från en pappa. Livet som det var innan det blev som det är nu. Innan vi blev två. Rädslor för framtid och dåtid. För ensam. För ensam är stark kan inte fungera alltid. För ensam är rädd och bunden hårt av sorg. Rädslor för livet som det blir när två bara blir en kvar. 

Glömde säga, for you fur lovers

Såhär ser det ut varje år då över en miljon minkar slaktas för vår fåfängas skull. Eller förlåt, slaktas är nog fel ord, flås menar jag. Såg en mink vid vattnet för någon vecka sen. Den var söt och nyfiken. Skulle aldrig kunna döda den.