Hejdå.

Igår hade vi fest. Jag blev rörd till tårar när Maren reste sig och höll tal. Dom hade köpt en bok till oss. I den skrevs det fina ord. Jag talade tillbaka och sa då att det kändes precis som när jag satt med mina tjejer hemma i Sthlm och skulle flytta till Ålesund. Den sista kvällen. Och nu är det samma sak. Dom här människorna är mina bästa vänner. Det är dom som varit med mig under de här åren. Känt mig. Älskat mig. Ställt upp för mig. Och som jag älskat tillbaka. Dom har berikat mig. Och nu ska jag packa ihop allt och flytta hem. Hem? Vad är hem? Maren, Ida, Birte, Christina är hem.
Som jag ska sakna. Ja vi ska inte ens go there.