Igår natt runt fyrasnåret när jag var på väg hem med resten av alla fulla stockholmare slog det mig att kvällen med mina fina vänner var den sista på väldigt länge. Jag åker förmodligen till Norge på torsdag och vet inte hur länge jag stannar. Konstigt att inte ha mamma nära. Allt är konstigt. Anders åker till Frankrike och tanken är att jag ska ner dit 1 sept. Man vet aldrig med något. Allt för väl något bra med sig i slutändan. Hur det än blir. I mitt huvud är att han åker = slut. Det är det ju inte, men i mitt huvud är det så. Jag har ju ingen garanti på att han kommer tillbaka sen. Det kommer bli två veckor som inte är kuliga för mig men förhoppningsvis får Anders ha the time of his life och bara parta på och ha det sjukt kul. Jag unnar honom det här. Även om jag tycker att det är jobbigt skulle jag inte vilja att han inte åkte. Det finns inget bättre än när han är glad. Gårdagskvällen var så himla bra. Helgen har varit den bästa på länge.