hejdå

Okej, det är resfebern som spökar. Dödsrädslan. Helvetet. Är mer rädd för flyget än jag varit någonsin förut. Hela kroppen är fylld av panik. Det enda jag vill är att ta en lugnande men då däckar jag. Sparar de till flyget. Tänker att jag dör ifrån alla. Gråter o gråter o gråter. Då kommer jag vara svullen. Jag som har gjort ansiktsmask, peeling o allt annat tjejigt för Anders. Så får han inte se det. För jag dör. Seglar ner mot marken med ett dunder. Sprängs, eller nej, det är för lätt. Störtar och lever tills jag dör. Hatar min flygrädsla. I min kropp så är det precis som att jag faktiskt ska dö. Det är de dödsångest handlar om. Det är inget skämt, ingen överdrift, inte något som går att vifta bort genom att säga "du har flugit så många gånger förut och det har gått bra" - för då tänker jag, jahapp men då är det väl dags att störta denna gången. Skickar mail till mamma med en länk men är säker på att det är sista gången jag skriver till henne. Pratade med Anders och när vi la på bröt jag samman totalt för att jag vet att jag dör snart. Hur botar man detta? På riktigt för det har bara blivit värre.