hejdå

Okej, det är resfebern som spökar. Dödsrädslan. Helvetet. Är mer rädd för flyget än jag varit någonsin förut. Hela kroppen är fylld av panik. Det enda jag vill är att ta en lugnande men då däckar jag. Sparar de till flyget. Tänker att jag dör ifrån alla. Gråter o gråter o gråter. Då kommer jag vara svullen. Jag som har gjort ansiktsmask, peeling o allt annat tjejigt för Anders. Så får han inte se det. För jag dör. Seglar ner mot marken med ett dunder. Sprängs, eller nej, det är för lätt. Störtar och lever tills jag dör. Hatar min flygrädsla. I min kropp så är det precis som att jag faktiskt ska dö. Det är de dödsångest handlar om. Det är inget skämt, ingen överdrift, inte något som går att vifta bort genom att säga "du har flugit så många gånger förut och det har gått bra" - för då tänker jag, jahapp men då är det väl dags att störta denna gången. Skickar mail till mamma med en länk men är säker på att det är sista gången jag skriver till henne. Pratade med Anders och när vi la på bröt jag samman totalt för att jag vet att jag dör snart. Hur botar man detta? På riktigt för det har bara blivit värre.

Piss är ett vidrigt ord.

I morgon kanske jag dör. Störtar. Tar med mig mina finaste skor i döden då. Vilken waste. Jag är på riktigt pissigt humör. Kanske för att jag ser ut som 30 i frillan. Kanske för att jag vet inte. Bajs. I alla fall, om jag dör så var helgen jävligt rolig och jag gillar alla jag gillar.

Hej håret!

Efter ett års tjatande har min älskade pojke äntligen fått som han vill. En lugg. Idag klippte jag mig och i morgon åker jag ner till Frankrike med min nya frilla. Är inte nöjd. Ser ful och tjock ut. Jag är ju en krullis.

Helgen

Lördagen! Vilken helg det varit. SÅ bra. Jag och Anna möttes upp på lördagen lite trötta från fredag men det gjorde inget. Shopping och vinlunch stod på listan. Det blev inte mycket av något men en promenad i varma Stockholm med resten av alla glada, lyckliga svennar som alla visste att det här är nog sista riktiga sommardagen-så idag kör vi bara.
Vid nio hade vi bord på en helt underbar restaurang, Tabbouli, libanesiska smårätter, kulörta lyktor och tinglande musik. Två flaskor cava, härliga tjejer och mycket snack var vi redo att gå vidare. Var så glad för jag skulle möta upp Hagge och Micke och Jocke, inte ofta jag träffar det gänget. Vi hängde på Rival hela natten sen åkte jag och Anna hem o vaknade upp till ett mer höstigt Stockholm. Vi drog och åt frulle, vandrade runt hela söder, åt lunch, gick på bio och det var den söndagen. Sen slängde jag in ett par otvättade jeans med ljusa kläder i tvättmaskinen och vattnet blev blått och jag fick inte upp luckan till maskinen. Snart är det dags att åka till Frankrike och träffa Anders. Nu saknar jag honom extra just för att det är så nära. Idag spelar vi in två avsnitt av Dom kallar oss pods, spännande att försöka ladda om. Nu in till Sturegallerian för jobb.

Idag är jag snygg.

Den här natten kan lika gärna sluta leta efter mig, jag är osynlig utom i gryningen. Jag gör som månen gör för solen, lyser även fast jag är släckt. Inga tankar hjälper när mitt sinne leker kull med mig. Mina händer jobbar utan min tillåtelse, musiken spelar melodier och fast jag håller för öronen hör jag det mer än någonsin, även om jag stänger av spelar melodier inuti mig. Fast jag är tyst rinner tårar, fast jag blundar ser jag klart. Fast jag drömmer lever jag. Verkligheten är min overklighet.

När jag känner något, gör jag det i halsen.

Alla mina känslor sitter på en plats. Strax ovanför bröstet, i mitten, kanske tre centimeter från halsgropen. Ibland har jag försökt att hosta bort en känsla, för det känns just så, att jag behöver harkla mig eller hosta när det är en känsla jag inte tycker om. En av de skönaste känslorna är röksug, hemskt kanske men så fort jag tar ett glas vin sätter det igång och mojsar precis på den punkten och då är det så förbannat skönt att veta hur man får bort det. Annat är det med oro och ångest. Då kan man hoppa hur mycket som helst för att skaka ner det och bort det men det sitter som berg. Musiken är något som kan framkalla känslan på en sekund, den kan få huvudet att spinna och känslan att gro. Speciellt det där, vissa använder inte sig av musik för att känna eller för att tycka om. Jag skulle inte vilja vara utan musiken. Den är nog på topp tio av mina viktigaste.

Gullegumman

Har varit i Faster G's hus idag och rensat, plockat och skrivit ned vad jag vill ha när huset säljs. I morgon ska jag till Sturebadet och få massage, helvete så skönt det ska bli. Idag är det en vecka kvar till jag får se Anders igen om jag inte störtar och dör såklart, har en riktigt noja denna gång med flygningen, men satsar på att knapra och somna.

Ålesund

Snart, om bara några veckor är jag tillbaka i min lilla by. Och förmodligen blir det gula huset min nya arbetsplats. Spännande! Igår var jag ute och vinade med Martina. Idag ska jag hämta Charlie på dagis.

Vinterviken

Idag jag var på fototur runt Vinterviken, en himla mysig promenad. Håkan spelade i öronen och väskan blev blöt av svett på ryggen, men jag lyckades klicka lite fina saker. Som det här till exempel. Hur goda ser cocosbollarna ut? Tur att jag ska till Franrike och strutta bland nätta fransyskor snart annars hade tatt in en.

Tisdag

Foto: Robin Israelson, jag har bara pillat med det. Blev ganska fult men tisdag brukar vara ganska ful.

Jobb

Sitter på kontoret. Robin var här nyss och spelade in nummer 10 av Dom kallar oss pods. Det kändes riktigt bra idag. Nu ska jag ta mig till Tumba och hälsa på Faster G. I morgon är det ons, sen är det snart helg och då minsann. Ja.

Adele

Ibland när man hör en låt, ni vet. Man bara faller genom jorden, långt ner i underjorden. Spelar ingen roll var man är i livet, man blir berörd, kanske glad eller ledsen. Oftast ledsen. Jag blir ledsen ofta. Speciellt till musik. Nu är Anders borta och jag har svårigheter att hantera min separationsångest. Jag har sagt åt mig själv att INTE lyssna på sorglig musik för jag vet att jag kanske faller dit ner i underjorden oförmögen att resa mig upp, hur jag blir ett töcken av mig själv. Hur jag aldrig bottnar där nere, jag rör mig i kvicksand, paniken visar sig och jag kämpar men jag kommer ingenvart. Tillslut är jag slut och ger upp, drunknar i sanden som täcker min kropp och jag blir stillaliggande. Kanske en minut, kanske en timma ibland en hel dag. Av musiken som får mig att tänka. Såklart oftast på pappa och saknaden och aldrigheten. Jag har sagt åt mig själv och inte gjort det men idag dök den här låten upp och jag blev sittandes. Texten borrade in sina klor i mitt skinn och snabbt ersattes min förra mest sorgliga låt till denna. Googlade upp texten på en gång och nu har jag lyssnat o lyssnat o lyssnat.

"Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead"



Hon är vacker och hennes röst är sorglig för hela tiden låter hon som att hon snart ska börja gråta.

Geirangerfjorden

I helgen blir det vin med mina vänner. Min sista helg i Sverige på väldigt länge.

Snälla gå in och rösta på mig och Robin. Vi är så glada att vi är nominerade! Kom igen!

Diana Mini analog liten söt rackare

Fina kort på en fin sommar. Tänk, inte för att skryta eller vara nonchalant eller faktiskt dryg, men jag har haft sommar sen 1 mars i år och den är inte över fören 14 sept när Frankrike är avklarat. FY FA-AN vad skönt. Hoppas nästa år blir likadant.
Anders har det bra där nere. Skönt att veta. Skönt att han hör av sig ofta.

lördagskväll i högkvarteret

Monteverde, Costa Rica 2011

Igår chillade vi hos Lena med vin och Håkan på repeat. Var en riktigt bra dag trots att jag blev dyngsur i regnet på väg hem. Känns som en höstdag utanför och jag vill bara krypa upp under täcket och äta choklad hela dagen.

Bilen

Surfbutik Santa Teresa, Costa Rica 2011

Nu har jag sovit tre nätter själv. Idag kanske jag ska in till stan på Grolsch Block party. Får se. Men nu, träffa Hagge. Det var över ett år sedan.

The dreamy effect

Ett hotellrum i Sundsvall sommar 2011

Hej från trollstigen

Nu har jag sagt hejdå till Anders med ett hejdundrandes hulkande och lipande. Hejdå är inte min grej. Hej är mera min grej. Ska sakna honom och sen ska vi ha världens mysigaste resa. Gjorde resplan idag. Vi ska till Chablis och La rochelle i Frankrike, sen till Amsterdam och nåt på M och sen Tyskland och Lubech utan prickar över u:et för jag vet inte hur man gör och sen Danmark. Vilken tripp.

Photoshop

Jag har börjat trixa med PS istället för Lightroom.

Love love love

Kärleken är blind.

Hur har folk hittat hit. Jag vet.

Nominering

Tänka sig! http://www.daytona.se/podradiopriset/2011 vi är nominerade. Vilken grej. Please gå och in nominera oss, instruktioner på sidan. Tack!

Igår natt runt fyrasnåret när jag var på väg hem med resten av alla fulla stockholmare slog det mig att kvällen med mina fina vänner var den sista på väldigt länge. Jag åker förmodligen till Norge på torsdag och vet inte hur länge jag stannar. Konstigt att inte ha mamma nära. Allt är konstigt. Anders åker till Frankrike och tanken är att jag ska ner dit 1 sept. Man vet aldrig med något. Allt för väl något bra med sig i slutändan. Hur det än blir. I mitt huvud är att han åker = slut. Det är det ju inte, men i mitt huvud är det så. Jag har ju ingen garanti på att han kommer tillbaka sen. Det kommer bli två veckor som inte är kuliga för mig men förhoppningsvis får Anders ha the time of his life och bara parta på och ha det sjukt kul. Jag unnar honom det här. Även om jag tycker att det är jobbigt skulle jag inte vilja att han inte åkte. Det finns inget bättre än när han är glad. Gårdagskvällen var så himla bra. Helgen har varit den bästa på länge.

Hahahahahahahahahahaha!

Jaha, då var det lördag. Inget kan slå igår. Håkan. Asså!

It's that moment just before my eye lids closes and I fall asleep. When my head gets heavy on his chest. I fall asleep to the beat of his heart. And later when it's time for him to sleep he whisperers Frida, turn around so I can put my hands around you and hold you tight. Then we sleep like that all night. If I turn around he turns with me and the other way around. In the morning we set the alarm one hour earlier just to cuddle up so close out bodies are like a puzzle.
Som jag älskar min kärlek på morgonen.

Frisbeegolf idag. Hur kul är det? Jag har blivit en nörd. Vill typ ha frisbeegolfväska. Tränat. Insett att jag har löparknä. Kuk! Ska börja med någon extrem stretch i två veckor. Ätit sushi. Kramat hårt på min älskade Anders. Tänkt på att jag bara blir kärare och kärare och att Jojo sa en gång att man bara kan vara nykär i 18 månader sen dör man. Är nära döden då. Kan inte titta på honom på morgonkvisten utan att bli varm i själen. Vilken lyckost jag är. Måste försöka förstå det. På riktigt förstå det. Jag är lyckligt lottad. Ska kolla game of thrones nu, sett den? Bra skit. Världens mest påkostade serie. HBO, brukar vara fett. Typ som band of brothers och så. Se den. Kommentera mera hörrni. Kom igen. Ge mitt ego lite sparkar i baken. Vad gör ni här om ni aldrig vill ta ton? Blyga små musar? Usch det lät snubbigt. Nä men seriöst, ni behöver inte, jag ska inte tjata. Förresten, vår podcast ligger på plats 16 på Itunes. Lyssnar ni? Den heter Dom kallar oss pods. Gå in och gilla på facebook. GÖR DET DÅ! Idag körde jag bil andra gången på en väg. Cool. Gick i 40 ibland. Vilken jäla fart. Hepp!

Sara!

Min kusin ringde idag och sa att hon brydde sig om mig. Att hon ville finnas där och prata med mig om min sorg. Jag blev hjärtligt rörd. Och varm. Inser sakta men säkert att den här tiden, just nu kan vara en av de mest smärtsamma i mitt sorgarbete hittills. Min separationsångest har nått nya höjder och jag har svårt att fungera i situationer där jag känner mig lämnad. Wounded meet. Trodde inte jag skulle bli en tjej med daddy issues. Trodde inte hans död skulle påverka min personlighet mer än att jag självklart skulle vara ledsen och tom. Men det har den. Nu har jag tagit steget till att gå till någon kunnig som kanske kan ge mig verktyg och redskap som gör att jag kan handskas med den. Separationsångesten alltså. För den är inte nådig. Nu när Anders åker till Frankrike känns det ungefär som det tar slut. Jag vet ju inte om han kommer tillbaka eller inte. Till mig alltså. Jag vill bara få känna mig lugn. Snart Norge igen. Min fristad där inget gör lika ont eller är lika verkligt som verkligheten.

Sea Shepherd

Sen jag såg the cove för ca två år sedan eller vad det nu var har slakten av delfinerna, hajarna, valarna och alla andra djur som blir brutalt mördade varit i mitt huvud minst en gång om dagen. Jag vet inte vad jag kan göra mer än att skänka pengar. Jag hoppas ni har sett the cove. Är inne på seashepherd.org och läser, ser ni på whale wars vet ni vad det är och vem Paul Watson är, grundaren av green peace bland annat. Jag är osammanhängande nu. Tårarna trillar ner för mina kinder när jag nu läser om den fruktansvärda slakten av fur seals i namibia. 90.000 sälar klubbar ihjäl så hela stranden färgas röd. Dagen efter kommer det bulldozers och "clearar" stranden. Ungar skriker efter sina mammor. Med sina bara händer och en klubba misshandlas och dödas ungarna som är runt 7 månader. I Taiji i Japan där man spelade in the cove, där dem dödar delfiner har man nu också börjat mörda pilot whales. Som alla valar och delfiner är de ett flockdjur, väldigt lojala mot sin familj, sina ledare så när mördarna lockar på bebisarna och hugger spjutet i de först stannar mamma och pappa kvar för att inte lämna sin familj och blir i sin tur brutalt dödade. Hur kan jag hjälpa till? Vad kan JAG göra? Man kan inte hacka ihjäl ett djur på ett sådant icke humant sätt och vara frisk. Vad tjänar det till att jag sitter och gråter varje gång jag gå in eller tänker på det, hur fan hjälper det delfinerna?

Idag sprang jag 8km, har hittat bästa verktyget på eniro när man mäter exakt via en karta. Jag sprang runt flaten som var mitt delmål denna sommaren. Själva springet gick väl inte jättebra, var tung och stubbig i benen vilket gjorde mig frustrerad då flåset och psyket ville mycket, mycket mer, var knappt andfådd men kunde inte springa fortare. I förrgår sprang jag hem från Globen vilket också var en långis, kanske är det därför jag kände mig tung. Är i alla fall mycket nöjd med min prestation och tiden som blev 51 min prick ska bara neråt framöver.

Hej hopp

Hela nynäs, hela ekerö, adelsö, stenhamra, det känns som vi varit överallt. Idag var jag på Faster g's boende för första gången sen hon flyttade dit, det var fint, mysigt och snällt. På vägen hem hoppade jag av i Globen och sprang till skarpan, vilken jäla runda va? Jag hade luft under fötterna. Det gick bra. Jag är bra. På lördag ska jag och Anders sammanföra våra vänner för en liten kräftis. Äh vafan, jag kan inte blogga nu. Det finns ingen inspiration. Hepp.