Minnen från solen, Costa Rica 2011

Sand mellan tårna och stolar som vetter mot vattnet. Brisen, vinden, sommaren. Längtar tillbaka.

Idag har jag både konditionstränat en runda runt berget och varit på gymmet och kört styrka. Nu känner jag mig som superkvinnan och är mäkta stolt. Känns som jag kommit in ordentligt i träningen igen trots knäet. Idag prövade jag dock att vara utan knäskyddet och jag kände ingenting, kanske har jag överanvänt det. Nu ska jag gå ut i solen (man behöver bara ha t-shirt dag) och påbörja mitt nya projekt. Svårt att förstå sluttanken men jag ska fota dörrar. Det är är byn med de vackraste dörrarna i världen tror jag. Har en idé. Hepp.

Min fotograf

Han är duktig min Anders. Han har ett självklart bildseende. Han är precis och detaljerad. Han ser. Min fotograf.

I need a dollar

Jobbade idag. Började klockan sju. Hotellreception. Ska jobba i morgon med, men sen vakt. Woho pengar får jag tänka. Sen har jag inge mer jobb vad jag vet. Väntar på svar från lite annat. Men så länge:

Pappan

Jag har inte ett enda minne av min pappa från när han var frisk. Det är så sorgligt. I början när han hade dött vågade jag inte lukta för mycket på hans kläder för jag var rädd att lukten skulle ta slut.

Det här skrev jag några veckor efter jag kommit tillbaka till jobbet, 2008. Det är en viktig text för den var sann och verklig.

"Klockan ringer och jag vaknar med ett ryck. 07:00, I feel good spelas någonstans i sängen för jag känner hur de vibrerar. Rotar rätt på luren och sätter mig upp. 6 timmars sömn i alla fall. Sitter en stund och tittar ut i tomma intet och bestämmer mig sedan för att skippa duschen och sova en halvtimma till. Jag vet att jag kommer bli tröttare av det men lägger mig ner ändå på kudden.

När klockan ringer andra gången är jag tröttare och mojsig i huvudet, knallar in på toan och drar en drill. Sminkar mig, kanske borstar barret. När jag borstar tänderna konstaterar jag att jag inte tänkt på honom sen jag vaknade, ja om man inte räknar med förra gången jag vaknade då.
Klär på mig och går ner mot tunnelbanan. I rulltrappan ner får jag lite hjärtklappning, det är mycket på jobbet idag. På tunnelbanan läser jag en bok och tänker inte på någonting, förutom när jag kommer till Gullmarsplan och hör den nya rösten på engelska som säger - Take the tvärbanan train. Det tycker jag är töntigt. Sen försvinner jag in i boken igen och får kolla vart jag är så jag går av rätt. När jag kommer till Fridhemsplan och ska åka upp för rulltrappan börjar jag gråta. Igen. Som varje gång sen de hände och sen jag kom tillbaka till jobbet. Jag biter mig i kinderna men nån tår kläms fram ändå. Sjas och bort. In på jobbet och som vanligt från receptionisten.
-Hej, hur e det?
-Bra
-Själv?
-Är de bra? Du ser trött ut. Ledsen? Usch fy gumman, jag förstår inte hur du orkar, de hade jag aldrig gjort.
Kärringjävel tänker jag och går därifrån. De hade du visst. Man klarar allt.

Träffar en hel drös med kollegor vid postfacken och bitningen i kinden börjar igen.
-Hej, god morgon
Några hejar, nån ger en min och nån klappar på axeln.
Sen är de kaffedags. Ströpratar med en kollega om väder och vind och om honom såklart.
-Du vet väl att det är du som styr nu? Om du inte orkar gå hem. Säg ifrån. Tänk på dig själv i främsta rummet.
Samma person som just mailade mig en must-do precis innan.

Dagen fortsätter och när jag går på toa innan lunchen kommer jag på att jag inte tänkt på honom på länge. Jag gör de ju nu förstås, men det räknas väl inte? Jag tänker ju att jag inte tänkt. Äsch. Rekord.
Lunchen använder jag till att bara bita mig i kinden.

På eftermiddagen är de fika igen, nån ny som ska börja. Dom serverar muffins som ser för jävla goda ut, men jag tackar nej. Inte en chans att jag skulle svulla för hela jobbet. Saft står de på bänken också. Bita, bita, bita i kinden. Han gillade saft. Tankarna kommer. Och jag tänker på hur vi baddade munnen i slutet med topsliknande saker som man doppade i vatten och sen strök på läpparna och runt om i munnen. Nu går det inte att bita mer. Jag smiter in på toan istället. Huvudet värker. Tårar rinner. När jag kommer upp på avdelningen är ingen där ännu, dom fikar fortfarande. Snabbt går jag in i mappen "begravning 2 juni 2008", kollar på korten. Som varje dag. Biter i kinden. Önskar att han kom tillbaka. Saknar honom. Tänker på mamman. Kollegor kommer tillbaka och jag hostar ut ett hej så dom inte ska höra gråtrösten.
När dagen är slut går jag ner till tunnelbanan, gråter i rulltrappan, läser på tåget och kommer hem. Men inte till honom, för han finns inte mer."

Äej men alltså!

Sån där "herregud-jag-dör-efter-första-tonen. Kan jag snälla få lite respons på denna? Är den inte fantastisk?

Markus

Bild: På väg till Geiranger 2010

Bättre sent än aldrig, men Markus Krunegård. Dödslyssnade länge på Laakso men efter två års konstant repeatande la jag ner och när jag nu på min hittade nya Ipod fick Krunegårds album i öronen var jag tillbaka. Fräst. Älskar det Laakso-iga soundet. Nostalgiar hårt. Ett tips.
Btw har en av mina tjejkompisar hånglat med honom. Det ni.

Har varit ute och gått. Två omgångar, det är inte intressant alls men jag skulle bara fylla ut. Tja!

Alnes och jag då

Det finns stunder då mina tankar sprider sig till som det var. I gamla jag. Gamla du. Här är allt så offentligt och jag får inte utlopp för det egentliga i mig. Strör bilder som jag för övrigt älskar att göra men orden blir mer och mer obetydelsefulla. Inte längre kan jag låta fingrarna göra sitt på tangentbordet för jag vet inte vilka som besöker mig. Jag är ju liksom både ljus o mörk. Hm.

Lördag i byn.

Lördagskväll. Anders är iväg o har grabbhäng och jag väntar på Ida och Christina som kommer över för lite vin och tjejsnack. Så viktigt det är, med tjejsnack alltså. Igår var vi hos Maren och Rhys och välkomnade en saknad Jono som dök upp med en ryggsäck och en nyinköpt surfbräda på axeln direkt från Oktoberfest. Nu ska han bo här och jobba tillsammans med Anders. Så himla roligt! Heja. Jag kämpar på med jobbsök, ska på en halvintervjugrej på mån men det vågar jag verkligen inte ropa hej till ännu. Det är ett riktigt bra jobb. Ne. Emeli Sande på Spotify, vinet i frysen, ha en fin lördag.

Är lite deppad. Jobbdepp. Jag har ju mitt skrivjobb kvar men jag vill hemskt gärna ha ett jobb här. Blir lite smått hysterisk av att sitta hemma i en lägenhet på 29 kvm hela tiden för det KONSTANT regnar i sidled och blåser så man kan liksom inte gå ut och njuta precis. Pengarna sinar. Jag sinar. Fan vad man blir knäpp av att inte få jobb. Man känner sig liksom som en outcast.

Från Dianakameran

Spännande att fota analogt. Man vet ju inte riktigt vad resultatet blir. Men såhär blev det. Vi har någ båda lite kvar att lära med inställningar och sådant men det ger en känsla tycker jag ändå.

Söt!

Alnes dec 2010

Mor och pojkvän

Min fina mamma! Saknar dig redan. Se så vacker. Kärleksfest. Puss

Jeffery Cambell

Jag är typ ett hårsmån ifrån att vinna ett par Jeffery Cambellskor. Dör lyckodöden. Hur snygga? Hur bra? Tävlar i Radio tydligen. Fatta ingenting när jag blev uppringd idag. Trodde det var om ett jobb. Sen ba, skrik det högsta du kan så kanske du vinner. Aaaaaaa. Rakt inne i storsentret. Lätt värt. Måste få. Nu vin med mina hjärtan på Lille. 

Gränd, Ålesund 2010

Träning och onda knän

Efter mitt knä pajade i början på augusti har jag inte rört mig mycket. Frustrationen har varit jobbig då jag verkligen saknat att få snöra på mig skorna och ge mig ut på en lång tur. Nu efter över en månads vila känns det bättre i knät så igår gav jag mig av för en tur runt berget. Det kanske var lite overkill med tanke på min förkylning som gör att jag hostar värre än en människa som rökt i 40 år, men det gick. Knät värkte lite vilket oroade mig men jag gick nog för hårt ut. Det är mycket backar vilket jag kanske ska undvika när det ofta är det som utlöser smärtan. Idag har jag träningsvärk och njuter till fullo. Knät ömmar lite men jag hoppas att det är för att det inte blivit ansträngt på länge. Ska ner till gymmet senare och teckna nytt kort. Så har jag mätt mig också. Nu blir det träningshöst. Har som mål att vara så tränad som jag aldrig varit innan till nästa sommar. Långsiktighet. Mja ni. Nyckeln.

Jag har lidit av den kanske mest spektakulära baksmällan genom alla tider. Har kräkts, alltså idag. På morgonen. Har haft huvudvärk från nacken och runt upp över hela hjässan. Inte kunnat prata för att till och med små munrörelser har triggat igång huvudvärken till det yttersta. Förstå att jag har spytt. Det har jag kanske gjort två gånger i livet dagen efter. Igår var i alla fall superbra. Kändes skönt att krama på vänner man inte sett på länge. Vi var på konsert och sen på det nya stället Anno. Jag hade jättekul och var inte jättefull vilket är konstigt med tanke på baksmällan. Oh well. Bara Birte som saknades. Heja igår då! Idag efter baksmällan hade lagt sig lite, vilket den konstigt nog gjorde prick klockan tre så gick vi ut i det fina vädret för att hämta bilen, köpa Cola och titta på Rhys och Joel när dom fiskade. Hela Ålesund strålade och folk firade solen med kortbrallor och tisha. Jag hade jacka. = det var inte SÅ varmt bara för att solen var framme.

En lista från Nio till Fem.

Vad är den äckligaste mat du vet?
Ibland får jag höra att jag är kräsen med mat, men jag håller inte med. Däremot finns det saker jag inte gillar när det är tillagat eller så på fel sätt. Typ torr kyckling då får jag kycklinghuvudvärk, champinjoner i ugn, mår illa, havssalt, gillar inte att tugga på det. 
Vad ångrar du i livet (om något)?
Att jag inte är så modig som jag vill. Ibland kanske jag velat säg något men jag har hållt tyst istället.
Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?
Har typ aldrig hört rykten om mig själv. Kanske att jag är finsk då.
Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Min nya jacka från Rules By Mary som är så fin att jag dör. Anders kom hem med den förra veckan och bara, här får du för att du är så bra typ. Jag dog ju. Annars typ byxa, skor. Har inga planer utom med jackan då.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Ingen aning. Köper inte så dyra kläder. Mer skor.
Har du någon oanad talang?
Nä. Vad tråkigt. Eller jo, kan låta som en uggla eller någon annan fågel som hoar.
Vad gjorde du i helgen?
Hängde med mamma mest. Var på bio och såg BÄSTA Transformers 3. Alltså vilket jävla action. Se den.
Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
Fem? Oj. Har inga fem. Måste styra upp ett jobb då jag idag förstod att jag TYP blivit lite blåst på konfekten. Det är ju stort så det räknas kanske som fem.
Vad har du på dig just nu?
Mjukisbralla och stickad blå tröja.
Senaste låt du lyssnade på?
Tangled up in blue med Bob Dylan. Har Dylan-feber. För första gången i mitt liv. Heja på den.
Bästa skönhetsknep?
Vara lycklig kanske. Ibland när jag gråter mycket blir jag grå och får ett fult ansikte.
Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Skjorta och jeans.
Och fulast?
Trekvartsjeans. Aldrig fint. Sluta upp med det.
Vem saknar du?
Pappa.
Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att pappa kom tillbaka och kramade om mig med sin skäggstubb och sa, Hej Lillknodden.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Emelie Björkis, Mamma, Anders.

Bästa filmen nånsin?
The fall.
Bästa boken nånsin?
Kafka på stranden- Hairuki Murakami
Vilka tidningar läser du?
Inga regelbundet. Bara på neetet.
Vad önskar du att du var bättre på?
Att släppa saker.
Är du religiös?
Nej.

Vad är din största rädsla?
Att ingen ska tycka om mig, att Anders lämnar mig, att något händer mamma.
Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Att min trygghet från mamma och pappa bara är jävla skitsnack och att jag inte ska tro att jag har det så jävla bra. Svårt att förklara.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Herman och Stejra. Eller Staffan efter pappa. Eller Pella. Eller Jonatan.
Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
En Audi Q10 men det är ju inge bra för miljön så jag ändrar mig till en Toyota Prius.

De tre finaste sms du fått i år?
Något från Anders säkert. Typ att han älskar mig. Det räcker liksom. Hm. Kärleken.

La Rochelle, 2011

Folk på ett torg. Tänk att det kan vara så svindlande.

Något jag inte reflekterat över speciellt mycket förut i sorgen för pappa är hur tiden går och hur tiden förändrar mig. Såg just en video från 9/11-minnesstunden där en kvinna höll i porträtt på sin man och på bilden var han ung men hon såg så mycket äldre ut. Tio år har ju gått så det är inte konstigt men det blev väldigt tydligt för mig. Tittar på bilder på mig själv och ser hur mycket äldre och vuxnare jag ser ut nu jämfört med då. Tänker att jag vill att pappa skulle se mig nu. Att jag utvecklats och att de har tre åren har gett mig mycket, att jag gjort mycket. Rest, fått lägenhet, skaffat kille, allt sånt. Känns som att det hänt mer under dom här åren än någonsin. Och det får han inte se. Aldrig. Det är sorgligt. Och att jag inte kommer ha kort på oss mer än från då. Då när han slutade se ut för han försvann men jag fortsätter och utvecklas. I morgon flyttar vi till Norge igen. Kanske är det därför jag är extra känslig idag.

Chablis 2011

Kära sextonåriga jag.

Hossegor, 2011

Kärleken. Vinden. Solen. Livet.

Jean Marc Brocard - Chablis

Mitt absoluta favoritvin all times är Petit Chablis, Jean Marc Brocard. Idag var vi på hans vingård. Vilken lycka. Vad sjukt att vara så glad över det men det var en underbar upplevelse, när man kommer in på en gård och får smaka olika viner från samma snubbe. Mitt favoritvin byttes snabbt ut mot deras dyraste diamant Chablis Grand Cru som var obeskrivligt god. Det braiga är att man provar gratis så efter 7-8 små glas vin stack vi fram kortet och tänkte, "vad gör det om hundra år". Så gott. Chablis är min bästa druva men nu har när jag fått veta mer om hur det går till, om hur man odlar mm så blir det ännu godare. Nu sitter vi på rummet med en svindyr (alla viner är dyra här) flaska vin, brieost, kex och musik. Livet! Ikväll går vi förbi Hostilliere De Clos som har en stjärna i guide Michelin. Haha, vad jag låter dryg och rik. Det stämmer så otroligt lite. Från och med i morgon blir det Donken och hostel resten av resan. Om ens det. Men Chablis, vilket ställe. Måste hit med mina tjejer.

Xtravel's surfhus, Hossegor sept 2011. Visst vill man krypa upp med en vän och berätta hemligheter och dricka vin. Så fint.

Chablis

 Efter en härlig kväll i La Rochelle med anka och en skrikig bistro är vi nu i Chablis och jag skojar inte. Jag är i himmelen (hatar det uttrycket) men det är sant. I varje hörn är det en Chablisdistrubritörer som säljer sina viner. Som en flag ship store typ. Alla husen är gamla och vackra. Jag älskar det. Älskar, älskar. Hit kommer jag tillbaka. Ikväll har vi ätit middag och delat en flarra vin. I morgon blir det inköp. Vingårdar. Kan inte ens beskriva. Mamma, ring mig i morgon.

Jag lever som fan! Älskar det här stället. Älskar Frankrike och Hossegor. Det här är mitt topp 3-land. Hit vet jag att jag kommer återkomma många gånger igen. Ni vet när man bara känner det inom sig. Måste gå o bada det är svinvarmt. Har fått två blåsor som är (äckelvarning) gula och såriga i halsen så jag kan inte kalla mig frisk men jag biter ihop som om jag aldrig gjort något annat!