Bättre sent än aldrig, men Markus Krunegård. Dödslyssnade länge på Laakso men efter två års konstant repeatande la jag ner och när jag nu på min hittade nya Ipod fick Krunegårds album i öronen var jag tillbaka. Fräst. Älskar det Laakso-iga soundet. Nostalgiar hårt. Ett tips.
Btw har en av mina tjejkompisar hånglat med honom. Det ni.
Har varit ute och gått. Två omgångar, det är inte intressant alls men jag skulle bara fylla ut. Tja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar