Dag 24: det här får mig att gråta

Ja herregud, var ska jag börja. Jag blir gråtfärdig, eller kanske rörd ska jag säga flera gånger om dagen, ibland vid så opassande interaktioner eller situationer att jag skäms inombords. Ibland sker det liksom när jag over hear andra prata och bara är "lite" med i samtalet. varje gång jag tänker på en fin text så som frugsters dikt till sin mormor på hennes begravning eller nåt annat vattnas det bakom ögonlocken. varje gång Anders säger jag älskar dig blir jag gråtfärdig för jag kan inte tro det är sant att en sån fining kan välja mig, när jag ser äldre herrar stapla fram eller sitta på en bänk själva då bara brister det. då tänker jag att deras fru just dött och att herren i fråga nästan kräksgråter när ingen ser och trycker ett porträtt av henne mot bröstet och önskar att han också fick dö. jaa, jag är dramatisk. det var bara en liten del. jag är en liten bölare.