Idag lämnar vi Ålesund för en månad hemma bland folk man tycker så förbaskat mycket om. Solen skiner där borta hör jag, det är varmt och luften står alldeles stilla. En hel månad ska vi gå på välkända gator och dricka vin ur glas vi redan smakat på. Lyssna på tunnelbanetantens monotona röst. Köpa saker som är för dyra eller som inte finns här. Typ halloumi. Vi ska gå på bröllop. Det jag vill komma fram till är att jag längtar hem mycket men. Men. Jag känner att jag har lite separatiponsångest från Ålesund. Jag har just blivit hemma här, skaffat vänner som jag tycker mycket om, hittat genvägar mellan hus. Igår var jag i världens finaste mansion som luktade sådär som gamla trähus gör. De var varmt så vi satt ute och åt det första jordgubbarna från Valldal och drack vitt vin ur champagneglas. Sen var vi på Lilla en sväng. Sen var det ju båtfestival också så vi gick och mötte min pojke och drack öl på en båt som var vinglig i höga klackar. Sen åt jag en fet burgare från Jafs som var så sjukt god. Ja ni förstår. Jag är inte klar här, jag har ju hela hösten och halva vintern men det är just nu. När vi kommer tillbaka ska vi på Jugendfest. Puss.

Nu ska jag på jobb.