när mörkret ligger och lurar och regnet börjat smattra mot fönsterblecken och man är i ett litet, litet hus på landet som är så lyhört att varje droppe ekar
frukost med rykande färskt bröd och långa blickar som säger, hej älskade, det är du och jag
de där alldeles perfekta skorna som sluter sig likt en boa runt fotlederna. i doftande skinn
vrålskratta tillsammans med någon man gillar så himlarns mycket, så mycket att man får ont i magen och säger, vänta, vänta jag kan inte andas
när ens pojkvän, som man är megakär i pratar i telefon men håller handen på ens lår och pillar på en bara under tiden
nya platser som får det att kittla i magen, som ålesund gör för mig
en mjuk hand som killar en på ryggen jättelänge, så länge att man kan sluta sitta blixtstilla och inte våga röra sig i rädsla för att det ska ta slut
nytvättade sängkläder och man kanske är så trött så man knappt hinner lukta på dom innan man somnar gott
minnen
kinder som avslöjar solens strålar med små, små, söta fräknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar