Hans knän svider av brännmärken och nacken krampar efter allt häng över toastolen och kräket som kommit ut. Svärtat ner vattnet och krampat tag i den plastiga sitsen omkring. Rädd för sin egen rädsla och han fortsätter sitt maraton med tömd mage och herr ångest på besök som bara raserar hela korthuset som en fjäder i vinden. Skrämd av sin egen skräck och han blundar men ser tydligare. Irrar omkring som en pundare på tjack. Är en pundare. Ångest på sidan av armbågen och han kliar så det blöder en stund. Sterila väggar och ett ljus som dansar försynt långt bort. Han vänder ut och in på magen i hopp om att få svaren att uppenbara sig men det hjälps inte och istället stoppar han huvudet i mikron för det inte finns ett annat sätt. Tillslut är allting slut och hans lemmar i kroppen är borta för evigt och han kan aldrig stå rakryggad för det han gjort. Ser sig själv i spegeln och tittar in i fönstret till sin själ som inte längre är ren. Hans socker smakar inte längre sött. Hans armar är sargade, hans vener befläckade. Han silar lika självklart som du sover. Hamnar i det svävande eutopiska, euforiska lyckorus inne på en toalett med tömd mage och kräk på golvet. Hans tankar smeker kinderna rosa av barnhänder som klättrar längs ryggen och han lockar sin frus hår mellan fingrarna. Världen blir mindre och när ambulansen hittar honom i trasiga strumpor på en kall toalett är han redan en ängel.
Så det kan gå när man inte sköter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar