Himlen är blå precis som vattnet vid strandkanten i länder långt bortom Sveriges gränser. Jag står i solen och den värmer mina kinder. Dansar min väg ut. Håkan håller mig sällskap med hans tidiga, skuttiga verk. En vän med en bil och jag är mycket goda vänner en vacker dag som denna. Hoppla, heja solen. Snart är det vår. Snart är det gott vin på uteserveringar en eftermiddag. Snart är det premiär för Snaps och de välbekanta korgstolarna och de smutsiga filtarna som man öser över sin kalla kropp då infravärmen inte räcker till. Snart duckar man för folk man inte vill träffa på under de stora parasollerna på medis. Snart agerar man wingman till en kompis då hon eller han ska spela oberörd för ett gammalt ligg. Jag vet minsann hur de går till. Uteserveringarna, döden för alla walk of shames, livet för de som inte ännu funnit nån.
Kan vi inte gå till Snaps för han är där?
Mäh åh, jag kan inte gå till Snaps för han lär ju vara där.
Vi kan ju alltid kolla Snaps, han kanske är där?
Tror du vi kommer träffa på honom ikväll?
Shit, där står han. Hur ser jag ut? Kollar han hitåt? Har han sett mig?
Såna där grejer behöver jag inte bry mig om längre. Såna där bekymmer som är underbara och hemska på samma gång. Nej, sånt lägger jag åt sidan den här våren. Den här våren är jag någons flickvän.
Solen gör mig glad.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar