Om två veckor lämnar vi Ålesund för att sätta ner fötterna i stockholm och Costa Rica. Vi gör det tillsammans, det vi talade om på vår första dejt, fulla av öl. Nu gör vi det. Jag tänker att det nästan är som en bok. Att det är overkligt. Mitt lugn som jag funnit har jag Anders att tacka för. Jag har inte längre en stress inför framtiden, vad jag ska bli, göra, vara. Allt löser sig. Kanske är jag inte en människa som VET precis mitt kall. Jag vill gärna bli rik men inte på bekostnad av mitt liv. Vill inte spendera 60 timmar i veckan på ett kontor med väggar som jag för längesedan tröttnat på. Jag drar åt ett håll men är inte säker ännu. Jag vill ha ett liv med fritiden i fokus. Komma hem efter jobbet utan att behöva känna onödig stress. Komma hem och komma hem. Resenerverna börjar sakta krypa fram och en behaglig längtan smyger sig på. Stränder, bruna ben, vin, balkonger, snäckor och människor som är där i samma syfte. Vi blir ett gäng och det är ju alldeles strålande.