Jag är arg

Har inte tränat på nästan en vecka för jag har haft ont i halsen. En vecka har jag det. Då tänker jag i mitt stilla sinne att snart borde det gå över så jag kan träna men istället vaknar jag ännu mer mör och jävligt förkyld idag. Jag har aldrig velat hänga på gymet så mycket som jag vill nu och så kan jag inte. Eller kan, kan jag väl men det är ju ingen idé att gå dit om jag inte kan prestera. Jag blir så himla frustrerad alltså. Nu är mitt mål bortblåst. Jag kommer ju garanterat inte tighta till mig innan vi åker nu vilket betyder att jag ska gå med svår ångest varje gång det ska badas, vilket är varenda dag!!!!! AHHHH. Jag ska inte ens försöka beskriva vad detta gör med mig men som jag känner nu är jag inte redo att svassa runt på en strand. Det gör jag bara inte. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag gått ner eller hur smal jag blivit, jag är inte tränad. Jag är smalfet. Orkar inte ens tänka på vilket styr det kommer till och bli om jag väljer att inte bada framför folket. ÅH. Hej tankeverksamhet 23 av 24 timmar om dagen. I helgen åt jag ju för 10 personer också och det ser jag har lagt sig på magen. Ne, fan alltså. Jag är riktigt förbannad över att jag ska bli förkyld nu, när jag inte varit det på hela vintern. KUK.