Somnade klockan halv tio igår kväll i Anders knä. Frös och hade mig så jag bäddade ner mig med kläder. Vaknade 13 timmar senare. Kände på träningen igår att det var tungt, eller så var det att jag var helt färdig efter min enorma borrning som tandläkaren hade gjort innan. Bedövad i halva ansiktet, svettig av rädsla, gåshudig, hua. Fick världens snällaste tandläkare, Bortne. Han var gammal och rolig. Han sa att jag var en sund människa och då blev jag glad. Jag är ju ganska så sund här borta i Ålesund. Känns fint i kroppen att inte hålla på och leva dekadensliv.