triviala problem är inget att bekymra sig om

Det blir inget av med att sparka löv eller rulla i snön för mig i Sthlm i nov. Känns trist. Jag är inget barn och bryr mig inte särskilt mycket om födelsedagar och sånt men det hade varit kul att fira tillsammans med vännerna mina både från här och hemma. En liten klutt av folk på nåt sätt. Nu blir det jobbrace istället i november, december så vi någon gång kommer iväg till landet där borta där solen lyser och det säkerligen kryper typ en miljon djur på marken. Vill dit.

Ett par kort som jag älskar himlans mycket och som alla har en speciell plats eller ett ännu mer speciellt minne här inne hos mig, nu är de ju pillade med men det spelar ingen roll för de känns precis som de ser ut.



Min första dag i Australien. Jag var blek, förväntansfull och enormt lycklig. Min bästaste resa med fina Lisa. Älskar det mesta jag gjorde där.





Robin ler på riktigt en dag innan vi skulle tralla ner till bryggan i Horan och bada. Det var sommaren 2009, vi var vänner sen ett år då. Fina Robin med det ännu finare beskedet.



Min första dag i Byron. Jag var ensam på andra sidan jorden men det gjorde inget. Min fina flykt som jag saknar. Den var bara min.



Noosa. Min vapendragare ett par veckor den franska promiskuösa donnan Marine. Hon var speciell och jag kommer alltid minnas hennes galenskaper och alla gånger jag fick leta efter hennes trosor i poolen på morgonen.



Nimbin. Ett litet samhälle där droger var som korv med bröd. Märkligt, fascinerande och rätt skrämmande på samma gång.



På väg upp på fjället ute på Alnes. Bara för att det är får där. Tycker om det.



Världens vackraste ljus på ett djur som jag inte annars är så förtjust i. Det här är den bästa bilden jag tagit och därför är den viktig för mig.



En mamma och en Anders i Norge här hos mig.