Kan inte sova. Ligger här i sängen och trots två hjälpande medel så finner inte sömnen sin väg till mig. Jag ropar och letar men det går inte. Huvudet är för trångt just den här timman eller natten. Tänker så det knakar. Men på vadå, inga väsentligheter egentligen. Bara tankar som pausar en stund inne hos mig. Såna tankar som bara kommer. Var inte läge idag att snacka med chefen ang. semestern. Alla andra har sagt upp sig och på en vecka har hon endast fått in 3 söknader. Av tre öststatstjejer som tydligen inte var helt haj på norsk. Jag vill inte vara i den här byn ensam en månad. Det är halva tiden jag varit här. Utan folk omkring mig. Det kommer mörsha (ja vet, måste lägga ner det ordet) mig totalt. Jag är inte så stark att jag bara kan stänga ner en månad och gå in i någon form av acceptans. Jag fungerar inte så. Jag måste ha närhet. Prata. Ja, jag vet också att det förmodligen löser sig och att jag säkert på nåt vänster får semester men just nu är detta det jag tänker på. Själv i byn en månad. Alltså. Nje. För vad? Att tjäna en månadslön som ska sparas? Istället för att hänga hemma med dom jag tycker om. Nej. Äsch jag vet inte. Allt är upp och ner och hej o hå just nu. Bara upp o ner. Eller heter det upp o ned. Jag vet inte. Jag bara svamlar, kanske pillern gör sitt trots allt.
Längtar till i morgon då allt ska vara som det är istället. Hepp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar