Kan inte somna. Bakisångesten har dykt upp. Sent. Det bara knorrar i bröstet av den där välbekanta; jag ska aldrig mer dricka-känslan. Vill bara bli klappad på. Gosad med. Kysst. Omhållen. Känner mig svag på alla plan. Och mätt. Såg sorglig film om en mamma som dog av cancer. Hon irrade sådär som pappa gjorde en gång. Jag snora lite. Jag kan inte somna.