Allting kommer i olika form. Människor, hundvalpar och spaggethi med köttfärssås.

Träd

Löven

Trottoarer

Inte kärleken. Den är samma. Samma lika. Så ont och så skönt. Skönt ont*

Krypa in i skinnet. Dra i håret. Ont. Skönt.

Älskar så innerligt ju. Så mycket. Alla de som är nära.

Då blir man rädd också. Mäh, det är ju inge konstigt.


*typ som massage när man har en knut

Gnuggar och skrapar bort resterna från det sargade hjärtat. Jag älskar ord. Han älskar inte mig. Jag talar högst. Vill mest. Står på fester och dansar som om jag vore Beyonce.

Han sitter helst.

Vi gick tillsammans på olika vägar. Hand i hand över land och blommiga vinterängar. Tillsammans.

Jag sover gärna länge. Jag spenderar dygnets alla timmar på en plats. När jag älskar alltså.

Han är morgonpigg.

Resterna från hjärtat dansar jag bort. I alla fall på nätterna. Röker vin och dricker cigg, eller hur var det? 
Rödvinständer. Ledsna händer.

Det spelar ingen roll. Dagen gryr. Hjärtat är sönder. Han älskar inte mig och jag vill bara dansa på ett bord. 

Helt plötsligt är det en tisdag i november och det ringlar snö i min luva.  Han har nya händer på sin bröstkorg och jag har tappat alla moves.

Jag orkar inte att folk har ont i hjärtat. 

Hjärtesorg. 

Att folk där ute inte ens vill vakna. 

För då känns det. 

Att folk där ute knäcks mitt itu av ett ord.

Slut.

Att någon ligger med blöta ögon och andas.

Att det immar igen på solglasögon man går förbi. 

Att skratten om sena natten bara är just då.

Verkligen inte morgonen efter.

Att flyttbilen piper när den backar ut. 

Att hallen blev tom utan en byrå. Skohylla. 

Jag skiter i om det är köksbordet. 

Att det tar så lång tid. Att det tar så lång tid. Att det tar så lång tid. 

Kan gråta av bara tanken. 

Våren nalkar

Det är på våren. Egentligen räcker det så. Betyder så mycket, de små orden. På våren. Då. Då det händer. Allt och inget. Leende läppar och ledsna ögon. Blöta kvällar och nyttiga middagar. Bara månader kvar till sommaren. Bestämmelser. Nu jävlar. 

Alkohol. Träning. Motsols. Tillsammans.

Du blir kär. Lycklig. Ledsen.
Sommaren blir inte som du tänkte och på resan med dina tjejkompisar saknar du honom alla sekunder av dygnet. Om han saknar dig? Jag vet inte. Det är i alla fall svårt att njuta. Jo, men så är det. 

Det pirrar. Irrar. Yrar. Livet. Är det inte såhär det ska vara? Varför bor vi i det här landet på vintern. Nä, detta är det som är livet. Sommaren. Kanske ska flytta. Ja, vi gör det. Det bestämmer ni på en mild efterfest i juniljuset. Vad håller oss kvar? Alkoholen talar. Du lyssnar.

Det är på våren. Vill bara säga det. 

Är det någon kvar här? Eller är det bara jag.

I morse var det lite, lite ljusare när jag kisade mot gatlyktorna på Folkungagatan. Nu är klockan halv fyra och solen står lågt, men den är där.

Det ska börja gå fort nu. Som det sig bör. Våren kittlas. Mitt sargade knä kanske är på bättringsvägen.

Jobbar. Det är väl det man gör. Tränar igen. Känslan är som våren. Förväntningar, förhoppningar.

Caisa gifter sig i sommar och jag har fått äran att vara toast master.

Det var alles.

Det är 2013. Nytt år. Nya förväntningar. Oundvikliga. Önskningar som man vill ska slå in. Jobb och annat måste gå bra. Livet i Stockholm är trevligt. Kan inte hjälpa ådran i mig som pumpar för nya äventyr. Men så är det väl. Livet. Ett år i ett soligt land? En långresa? Äger en halv bil. Håller på att köra. Idag har jag min första lektion på körskola. 2013. Körkortets år. Om jag klarar det. Måste tro på mig själv mer. Bli mindre rädd. Återkommer kanske. Saknar o blogga.

Det har konmit till en punkt då bloggen inte längre ger mig något. Jag är lycklig. Tillfreds. Mina ord behöver inte sättas på papper längre. Jag ska inte lägga ner men jag kommer inte hänga här längre så ofta. Så ni vet. Har älskat o blogga enda sen 2005 men nu är det bra. För nu är det bra.

Hejdå.

Igår hade vi fest. Jag blev rörd till tårar när Maren reste sig och höll tal. Dom hade köpt en bok till oss. I den skrevs det fina ord. Jag talade tillbaka och sa då att det kändes precis som när jag satt med mina tjejer hemma i Sthlm och skulle flytta till Ålesund. Den sista kvällen. Och nu är det samma sak. Dom här människorna är mina bästa vänner. Det är dom som varit med mig under de här åren. Känt mig. Älskat mig. Ställt upp för mig. Och som jag älskat tillbaka. Dom har berikat mig. Och nu ska jag packa ihop allt och flytta hem. Hem? Vad är hem? Maren, Ida, Birte, Christina är hem.
Som jag ska sakna. Ja vi ska inte ens go there.

Vi fick besök

Kanske sötaste lammet ever. 

Som en saga öppnade klipporna sig och en liten äng dök upp. EH kommer sakna NORGE!?

Alnes. 

Bästa Anders och bästa Alnes. 

Vi åt på XL. Hej maten! Hur god? 

Jag lagade ceasar också. Fick till och med en "den godaste dressingen jag smakat"-reaktion. Tack!