Gnuggar och skrapar bort resterna från det sargade hjärtat. Jag älskar ord. Han älskar inte mig. Jag talar högst. Vill mest. Står på fester och dansar som om jag vore Beyonce.
Han sitter helst.
Vi gick tillsammans på olika vägar. Hand i hand över land och blommiga vinterängar. Tillsammans.
Jag sover gärna länge. Jag spenderar dygnets alla timmar på en plats. När jag älskar alltså.
Han är morgonpigg.
Resterna från hjärtat dansar jag bort. I alla fall på nätterna. Röker vin och dricker cigg, eller hur var det?
Rödvinständer. Ledsna händer.
Det spelar ingen roll. Dagen gryr. Hjärtat är sönder. Han älskar inte mig och jag vill bara dansa på ett bord.
Helt plötsligt är det en tisdag i november och det ringlar snö i min luva. Han har nya händer på sin bröstkorg och jag har tappat alla moves.
"Det var få människor som såg
SvaraRaderaatt mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om."
Nils F