Ser fram emot helg. Jobbing fre, lör sen blir det bubbel och annat som jag inte ska tala om fören på söndag. En kokostopp senare, fan gör man när en älskade bakar, ba slänger ihop nåt utan mjöl. Man bara tare. Med det sagt vill jag tipsa alla er där ute med lite stressiga magar på det ena eller det andra sättet. Ta väck kolhydraterna. Jag äter en kost utan och jag mår bättre än nånsin, brassa på med lite extra fett så får du energi också vilket kan vara bra. Ja, det är ingen dans på rosor för mig som är en mackälskare, jag skulle kunna leva på mackor men ibland får man bara gilla-la-la-la läget. Så puts väck med bröd och pasta och sånt så kommer du må bättre. Ibland kan man unna sig, då får man välja om man vill äta en macka eller en choklad. Om man är smart så blir det en rostad med nutella. Hepp!

Kom just hem från en välbehövd sen länge springrunda. Jag ser brännskadad i ansiktet för jag är så svettig. Körde 5 km och det gick smidigare än jag trodde efter mitt eftersackande de senaste veckorna. Känns bra när man faktiskt byggt en grundkondition. Jag är verkligen en periodare och nu har jag varit slö allt för länge, det gäller att få en kontinuitet när man tränar. Det är bara bita ihop och göra det, citat från min pojkvän. Eller han säger det om allt. Bara bita ihop, ta det som träning.

Igår fick jag en fin flaska champagne av min chef för att hon tycker att jag är duktig. Sånt är väl en sporre om nåt. Ett tips till alla chefer. När jag hade personalansvar över konferensvärdinnorna på förra jobbet bjöd jag de på lunch ibland och köpte choklad när de hade gjort ett bra jobb. Sånt är viktigt. Nu ska jag äta en burk tonfisk med massa majo. Också ett bra tips när man har tränat eller inte orkar laga mat. Perfekt liten måltid.
Det är fantastiskt väder och om jag slutar innan mörkret faller i morgon ska jag ta en runda med kameran, måste mata, jag bara glömmer allt med slutartider och annat. Nu när jag köpt monsterkamera måste jag ju lära mig den ordentligt.

Just ja, Rangmar fyller år idag, grattis fina syster-yster vill krama på dig extra mycket idag. Hoppas krögarn köper dig nåt riktigt fint. Saknar dig lillskit. Puss

Hösten har blivit som vår. Det är sol som värmer när man är mitt i. Det gläder mig. Annars går man väl mest och väntar på vad som sker med Rob. Tänker mycket och ofta. Blir ledsen. Hade en fin kväll igår med Valpolicellavin och häng med min kille. Sånt som räknas när man inte är helt och hållet glad i sitt liv.

Han är exemplarisk i tell you

Igår blev det lite sentimentalt så som det kan bli när hemska besked har kommit tidigare i veckan. Minnen väcks såklart av en sjuk pappa och jag blev ledsen. Anders han är helt overklig. Har aldrig mött en människa som tröstar som honom. Allt blir så självklart och det är okej att gråta en skvätt. Han lyssnar, klappar, säger att man får vara ledsen, säger att han är där, kanske lägger handen i pannan. När jag slabbar ut mig att jag saknar min pappa mycket och att jag är rädd om Robin så säger han att livet är orättvist. Han är så fullkomlig min kille. På alla sätt och vis. Gud vad jag kan skatta mig lycklig med den mannen. Heja Anders och alla pirr i magen som kommer hela tiden. Heja att han tar hand om mig. Det är jobbigt i kroppen nu, mycket. Då när man saknar hemma och sina vänner som mest så finns han där, och tur är väl det annars hade jag varit en liten fläck på marken.

To Marens

Ledsna ögon. Jag klär mig i lördagsstassen och beger mig till Maren för jordbärschampis och umgänge med med fina vänner. Det kan bli en sväng på Lilla ja. Ja det kan det. Jag ska ta det easy, chilla lite på vinet, inte läge för en gråtfylla, jag har gråtit tillräckligt idag ändå.

Drogade ner mig med en välbehövd dos av sömn igår när kvällen blev natt. Som i ett töcken. Tankar är ofrånkomliga och detta hemska är så hemskt bara. Slungas tillbaka ett tag i tiden. Ont gör det överallt. Orka vara här nu. Behöver hem, kan inte riktigt stoppa de floder som vill ut.

Man gnäller. Det är kallt, för varmt, för blåsigt. Man jobbar för mycket, eller för lite. Man är tjock eller för smal. Man är förkyld och det är jobbigt att bara kunna andas med ena näsborren. Allt i livet är så jävla jobbigt jämt tills man inser hur lätt det är klaga på petitesserna när det händer något stort. Idag fick jag reda på att en av mina bästa vänner har hjärntumör. Då fullkomligt skiter man i om det regnar eller inte. Jag önskar innerligt att jag var i Stockholm bland mina nära och kära nu. Att vi alla kunde kramas och säga hur mycket vi tycker om varann.
Du kommer fixa det här min vän. Jag hejar på dig från byn. Och till läkaren som gav beskedet, dra åt helvete!

Drömde att jag hade glömt bort att jag gick i skolan och pappa skällde på mig. Han och mamma var så arga att de inte ville ha med mig att göra längre. Jag måste sluta drömma hemska drömmar var och varannan natt. Det är inge kul.

Jag gick ut på trappan och satte mig, tände en cig och hörde hur pappret knastrade. Ett fjäderlätt regn glimmade på backen, en krispig vind blåste mitt hår så det fastnade i mungipan. Jag satt där i ett randigt underställ och en munktröja som jag ärvt från Anders. Jag satt blixtstilla och tänkte på min pappa. På hur han hade tunna ögonfransar. Just i den sekunden svepte en sval bris av saknad över mig. Inte en hysterisk, ilande gråtsaknad, den var bara så otroligt verklig.

Jag är sliten som efter en tvåveckors på Kos. Helt slut, orkar inte träna. Inte någonting. Huvudet är tungt som bly, jag är yr. Vill sova. Känner mig så omotiverad till träningen. Det är som benen är stubbar. Anders tycker jag måste äta mer och ofta men jag tror inte det vore bra heller. Åh är som en tonårning. Jag ligger här och vet att jag borde gå ut, men ändå ligger jag kvar och sen blir jag arg för att jag inte rör på mig. Tiden till Costa Rica minskar hela tiden och jag vill gärna kunna hänga med min kille på stranden utan heltäckande. Åh. Bara mig själv att skylla. Skärpning tänker jag och ligger kvar i soffan. Okaj.