Jag gick ut på trappan och satte mig, tände en cig och hörde hur pappret knastrade. Ett fjäderlätt regn glimmade på backen, en krispig vind blåste mitt hår så det fastnade i mungipan. Jag satt där i ett randigt underställ och en munktröja som jag ärvt från Anders. Jag satt blixtstilla och tänkte på min pappa. På hur han hade tunna ögonfransar. Just i den sekunden svepte en sval bris av saknad över mig. Inte en hysterisk, ilande gråtsaknad, den var bara så otroligt verklig.