Sånt som får mig att älska honom mer.

Igår skrev jag en lång harang till Anders om min stundande livskris. Jag punktade upp i sann Wordanda vad som bekymrar mig.
Ungefär såhär såg det ut.
- inga deg = kanske två hyror om vi ska hem i juni
- inget jobb = orkar inte jobba i repan för manpower
- kommer aldrig få ett bra jobb i sthlm
- mormor sjuk = mamma ledsen
- varför lever man? = ?
+ är kär o glad i dig
+ vi åker snart

A, typ så. Det är inget skämt direkt, jag har någon form av kris. Det är min första liv/ålderskris så jag vet inte hur jag ska göra med den. Jag vill inte åka hem längre för om jag åker hem måste jag lyckas.
I alla fall efter en stund kollar jag telefonen och där ligger ett sms från Anders.

Jag älskar dig = det löser sig.

Även om den inte löste min kris får det mig att känna mig så fruktansvärt trygg och det är väl det som spelar någon roll mellan Acneklänningar och skor från Asos.