Det har varit lite upp och ner de sista dagarna. Känslorna har löpt amok stundom. Tur att jag har en underbar pojkvän som inte är rädd för gråt och ledsamhet. Han tröstar som han aldrig gjort något annat. Att Rune dött är hemskt, sorgligt och fruktansvärt men det är kanske inte det som är det värsta. Han har det bra nu, han var gammal och slut. Det hemska är kanske sorgen över att Faster G sakta dör fast hon fortfarande lever. Alzheimer är en vidrig sjukdom för de som står nära. Faster G har varit min närmsta släkting så länge och nu finns på ett sätt inte längre. Är glad att vi åker hem och att sommaren ska spenderar i nära och käras närhet.

Igår hade vi dock en helt ljuvlig dag, vi fick låna en ATV av ägaren, han gav oss det i present eftersom vi bott här så länge. Vi åkte i timtal längs vattnet, upp i bergen, in i djungeln, det var så kul! Idag blir det stranden och lite body surf plus att det gäller väl att börja pressa om man vill vara brun när man kommer hem. Tänk, två och en halv månad har snart gått. Vilken resa..