Charlie är lite mer än två år nu och han pratar en massa. Han säger Flida. Han blev ledsen när Douglas kramade mig. Jag blev glad då, så himla ego men det gjorde inget sa Martina. Jag fick. Så jag smålog när han blev arg för jag inte lekte med honom. Kom Flida sa han hela tiden och tog sin lilla pluttehand i min. Det är ju min godson. Så fint och det ska jag alltid vara tacksam över. Jag får varme i hela kroppen när han sitter nära, även fast han aldrig sitter still.
Jolina börjar bli så stor och hon är så lillgammal att det inte är sant. Helt plötsligt i vårt bakistillstånd med skratt över triviala och knäppa saker säger hon "Kan vi inte alla prata lite om hur det är på våra jobb och skolor". Dör! Hon frågade mig när jag läste godnattsaga varför jag valde att bo i Norge. Om jag inte tänkte på dom där hemma. Hon förstod inte alls. Ibland la hon båda händerna runt mitt huvud så kände jag hennes små andetag i mitt öra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar