där längst upp ovanför allt, där är himlen alltid blå

Där vill jag ligga på daggdränkt gräs i en soluppgång och låta dropparna vätta min tunna klänning, rysa så armarna krusar sig. Vänta med spänning på solens strålar när dom värmer mina kinder och torkar min klänning torr. Jag vill få ett grässtrå draget längs min läpp och skratta så det gör ont i magen. Jag vill gå barfota och låta gräset kittla mina fötter med rosa nagellack. Jag vill springa över en äng täckt med smörblommor och sätta en vitsippa i håret. Jag vill vara fräknig och brun och le. Jag vill dricka vitt vin på en filt. Jag vill att du ger mig din tröja när det blir kallt. Vill gå och göra fotspår i sanden där solen är på väg ner. Jag vill kisa över det glittriga vattnet för jag inte tror att det är sant hur vackert det är där. Jag vill sitta på en båt med fötterna utanför relingen och känna hur vattnet stänker upp över mina bruna ben. Jag vill ha jeansshorts och vit skjorta och sandaler med remmar. Jag vill ligga i famnen på den jag är kär i när kvällen blir till natt och veta att det är en ny lika fin dag i morgon. Jag vill somna till ljudet av dina andetag, dansa till takten av din puls. Jag vill vara där du är.

Saknar dig Anden

Split in two. In three maybe. Alot of big changes going on in my life at the moment. The year so far has been characterized by changes. Mom has thaught me that change is something good. You shouldnt sit on the same chair at the dinner table or you should take another way home. Buy another cheese. Inte ruta in sig. So thumbs up for change. In certain amounts. I think I have been feeling this frustrated and sad cus there is alot to process. I am moving to another country, for a while, but still. I have never been away from friends and family more than a month. I talk to mom every day. I know, time to cut the umbilical cord. But thats my life. I could not be more happy about Åleseund, it feels so right and I'm so happy to have found someone to care for. My god, I am in love. Not just förälskad och bubblig i magen. Det här är verkliga känslor. Hej, jag är ju asglad och lycklig. It's just alot going on. Förlora jobb och lämna mitt egna fina hem. I just think that this needs to sink in. I just need to accept being in the low low ett tag tills det släpper. Vilken himla tur att jag har en Anna här ofta och en skypekärlek att snackas med om kvällarna. Och vilken himla tur att jag har en mamma som är bäst.

tonårskänslor

Jag har tappat gnistan. Orkar ingenting. Sover för länge på morgonen. Tittar på dammet i hörnet men gör inget åt det. Har suttit i full löpmundering i en timma nu. Kroppen skriker gå och lägg dig och sov medan hjärnan säger ut och spring bort lite fett. Ska ha möte i skolan idag. Letar bortförklaringar till att bara dra täcket över huvudet och stänga av mobilen. Är det så illa att baksmällan sitter i i tre dagar? Borde rensa förrådet. Borde verkligen träna. Karlssons klister i soffan med täcke och filmer. Det är bara mitt fel om jag blir tjock nu. Jag drömde om att jag var på stranden med Anders och hans vänner i natt men jag fick komma med dåliga bortförklaringar om att jag skulle gå och handla när jag behövde bada bort värmen. Så smög jag bakom nån liten sten. Jag skulle inget hellre vilja än att kunna njuta av en stranddag. Det är inte möjligt om jag fortsätter sagga ihop. Nu går jag ut tametusan.

På magen föll jag till golvet med en duns. Ytterjackan var knölig under mig. Mössan täckte ena ögat. Mina händer låg fastsurrade under min kropp. Jag andades i alla fall. Yppiga andetag som smakade oro. Tomt och trist där uppe där man tänker. Tårar som rann trots att jag inte grät. En timma gick. Jag tror det var en timma. Tittade inte på klockan. Utan dina andetag blev jag till sten. Ibland till vatten. Utan dina händer blev jag benlös. En sörja av sorg. Sörjande. Jag åkte till platsen där du spreds med vinden. Din plats som du delar med din syster och din mamma. Den platsen som under så många år var slängkyssvägen. När vi åkte förbi slängde du två kyssar till din mamma och din syster. Alltid. Jag ska slänga tre. Kanske en extra till dig.

Det slog mig. Som många andra gånger. Slog med kraft. Rakt mot hjärtat och skar sin vanliga skåra med en slö morakniv. Aldrigheten. Jag minns dig inte riktigt som jag önskar. Kan inte plocka fram roliga pappan. Bara sjuka pappan. Syrgastuber och blå pikétröjor. Rullstol och KS sterila korridorer. Kaffe 5 kronor. Du skulle ju dö, kunde dem inte bjudit på kaffe? Doktor Hillerdal. Din doktor. Han var sjuk sa dom. Han viskade till mig och mamma en gång att han trodde att det handlade om dagar eller kanske en vecka innan du skulle dö. Vi fick inte säga de till dig. Det skulle vi hålla för oss själva. Sen kom det fram att han sagt det till dig ändå. Då satt vi i sjuktransporten, eller du låg på en bår. Dom hade tömt mer än en liter vätska ur dina lungor. Du fick lättare att andas efter tömningarna. Dom stack tjocka nålar i din rygg fast du var rädd för sprutor. Du höll alltid humöret uppe. Till den dagen du sa hejdå nu vill jag inte mer höll du alltid humöret uppe. Undra om du visste att du skulle dö från oss. Jag vet inte om jag visste. Jag vet inte om jag vet. Jag hoppas fortfarande. För när jag tänker aldrig så får jag en tjock klump i halsen som sätter sig som ett lock. Det är inge skönt.
Jag saknar dej älskade pappan min. Saknar att du säger lillknodden till mig. Det saknar jag. Jag saknar att rivas av din mustasch.

Måndag den 29 mars kan fara åt fanders!

Drug dealer girl

Skulle vilja fatta hur man lägger en video från youtube men det går minsann inte.

Är lite kär i den ena tjejen. På riktigt alltså. Tror det är munnen, hon har kört restylane i läpparna. Borde man testa det? Eller ska man vänta till efter 30 med alla saker som ska in i huden?

Lyssna på texten. Hepp!

långa vägar hem

Har svårigheter att andas normalt idag. Natten påminde mig och döden och jag snorade ner en hel kudde. Sömnen tog mig senare hellre än förr och mina ögon avslöjar allt denna dag. Gråtna små flisor till ögon vittnar om att jag är vaken trots mitt grå ansikte skulle kunna lura vem som helst om att jag visst inte ens lever. Att det ska göra fysiskt ont likväl som psykiskt. Hjärtat förvrids i former helt odefinerbara när man kippar efter den luft som inte ens är värd att andas längre när han inte är här. Idag är jag djupt nere och krälar i stoftet av mig själv. Jag tvingar mina händer att vaska ansiktet med kallt vatten fast jag hellre är utan. Jag snör på mig skorna fast jag inte vill gå ut. Jag tvingar mig ur sängen trots att jag skulle kunna ligga och stirra in i en vägg i timmar idag. Kanske har kbt gett mig nåt ändå. Idag är jag riktigt deppad. Riktigt ledsen. Svåra ord, till och med att skriva. Ledsen. Naken kanske. Som vanligt är det aldrigheten som dyker upp. Aldrig mer. Aldrig mer. Hur kan det vara så att jag aldrig mer får prata med min egen pappa. Jag går in icke acceptansläge. Vill inte förstå. Orkar inte ens öppna munnen. Jag åker och träffar Robin nu. En fika på stan kan nog göra den här omöjliga kroppen gott.

Chick chick, ling och motherfucker

Jag dansade till kl sju i morse.

Igår var en av de roligaste kvällarna jag haft i mitt liv. Det går inte ens att förklara vilken lyckad kväll. Hoffe var bäst. Koksdans på söder. Karaoke på K bar. Jag släppte aldrig micken. Jag sjöng Lena såklart. Jag och Anna körde butchtema. Vi skrek Legendary hela kvällen och dansade oss svettiga. Sen kom Micke och Berget hit och dansade till sju.

påttpittar

Igår.

Anna och Craig ligger och sover. Dom dundra in vid efter 4 i morse. Jag vek ner lite tidigare. Han hade tatt med jättefina handmålade tavlor från Kapstaden som tack för att han får bo här. Sån gester gillar jag. Jag och Anna bestämde att jul och nyår 2011 ska spenderas i Kapstaden. Spikat. Jag är riktigt bakis och har svårt att förstå att middagen ska stå på bordet kl fem och bubblet ska öppnas och det ska drickas igen. Hoffmaestro ikväll. Och sen någon reklamtävling på Berns. Fint ska de va. Jag kör den blå.
Förresten undrar jag varför alla sinnen förstärks när man är bakis. Jag saknar Anders nå in i bomben idag. Frustration.

Idag åker monsterklackarna på