påverkan och småbarn, inte bara småbarn som är små, utan stora folk som är som småbarn

Det har varit annorlunda den här gången hemma. Jag kom i tron om att andra människors beslut och öden inte skulle påverka mig men fick snabbt inse att jag hade fel. Drama och känslan av att jag står i en korridor på högstadiet igen har uppkommit flertalet gånger, detta har rörts om med kärlek från mina fina vänner och kramar från mamma. Jag har fått veta saker som folk tyckt om mig utan att säga något så jag ens kan försöka mig på att försvara eller ändra eller be om ursäkt. Så mycket prat och snack och tycken bakom folks ryggar som sedan uppdagas och blir stort när något annat sker. Folk störs sig på ord och namn och fantomen som var för 14 månader sen och högkvarteret som är ett "kallenamn" på något genuint och fint där några människor som älskar varandra kan få vara fria och precis som man är. Högkvarteret. Ett ihopplock av bokstäver. Inget ristat i sten. Bara ett namn på ett hus i bagis. Jag ligger här och funderar varför människor inte kan säga från start att en känsla gnager så man kan få försöka få den berörde att må bra igen. Nej, den här helgen har varvats med lycka när Charlie och Jolina båda två suttit i min famn och jag känt deras enorma (hey hey) kärlek för mig med obehag och ledsamhet, med fina vänner på Kåken och och på Malmen. Hmm. Precis när jag nuddade tangenterna och tänkte att jag längtar lite tillbaka får jag ett fint sms av Maren där och skriver att hon tycker det är skönt att jag kommer HJEM med stora bokstäver igen. Saknar Anders i det här. I morgon får jag se han igen.
Nu lägger jag allt drama som jag själv tydligen skapat med nåt mail åt sidan och bara tycker om alla som väljer att tycka om mig tillbaks. Jag är inte så osnäll.

lördagshäng med barn

Nu sticker jag iväg igen. Har ryckt upp mig från baksmällan från helvetet och sätt på mig min nya tröja.

före o efter

det var kul igår. nu kan jag inte röra mig.

farstahej

jag och mamma åker till farsta centrum och kollar in rean. köpte en jättefiffig klänning igår som man kan ha på tre olika sätt. kanske har den ikväll. visar då. vill spendera idag men ser ett aja bajafinger från anders och det är väl tur att man har en sån fin kille. kanske saknar han lite redan.

Stockholmshej

Hej från storstan. Har vinat. Sen lunchen. I morgon blir det monsterhäng med vännerna. Fint det. Stockholm är sig likt. Gatorna desamma. Mönstriga klänningar på Monki. Såntdära. Är glad i hjärtat när jag får kramas med dem som ligger nära i hjärtefickan.

Jag befinner mig i ett mycket obestämt och kanske lite lätt ledsamt ögonblick just nu. Idag eller ikväll. Fått höra saker, eller vafan det här är min ventilationsstation jag säger vad jag vill. Fått höra att folk, tydligen ett flertal av mina vänner tycker jag är en dålig vän på vissa sätt. Jag blir självfallet alldeles förkrossad och hjärtat bankar hårt emot bröstet men mest av allt blir jag konfunderad. Om någon i min närhet tycker att jag beter mig illa och inte säger det till mig, hur ska jag då veta eller hur ska jag då ändra på mig. Jag har inte bott i Sverige på 8 månader och då måste detta skett innan det och ändå har ingen pratat med mig om det. Blir otroligt besviken och ledsen. Att det kucklas i hörn om mig när jag inte ens kan försvara mig. Kan inte folk grow some balls. Har alltid sett mig själv som någon som försöker ställa upp för vänner men man börjar ju tvivla.
Fail på den. Och fail på folk som inte kan stå för vad de tycker.

Hej mina hemliga små läsare som inte vill bli nämnda vid namn, precis som han man inte får nämna vid namn. Han i Harry alltså.

Hörri, otrevligt och inte svara när man ropar hej liksom. Men okej, jag ska inte vara långsint. Hej Ricky!
Anders mamma är på besök, vi äter laxpudding och har det gött. Gillar inte ordet gött men har smått börjar föra det in i mitt vokabulär. Blir så ibland, får hoppas det är en fas. Dag 30 ska jag skriva om också, men tiden räcker inte till. Snart landar jag på hemmaplan och Stockholm som inte nuddat mina fötter på väldigt länge. Är helt besatt av Breaking Bad, någon som sett? Eller jag ska sluta fråga eftersom ni inte svarar ändå. I alla fall om ni inte sett, ladda bums. Det är lite som Weeds men mycket sorgligare, mycket sjukare och extremt mycket mer spännande. Kanske inte bättre för Weeds var ju sådär crazy bra men jag känner redan att jag kommer få en ganska stor koloss till serie-sorg. Usch, jobbigt med serie-sorger. Ibland har jag ifrågasatt om det ens var värt att se serien för sorgen blev för stor. Typ som i första säsongen av True Blood. Det är det jag hinner med, i morgon står hotellfrulle på schemat innan jobbet, funderar på att go bananas och hälla i mig vete som det inte fanns en morgondag men så tänker jag att jag vill se lite smal ut när jag landar i hemmastaden. Får se om nutellan och de rostade vinner över disciplinen, eller får se, jag vet redan.

säg hej till mig!

Det är kul det där med statistik på bloggen, nu ser jag ju att ni är 18 stycken stadiga här inne, men vilka är ni? Hej hej säger jag och hoppas på ett tillbaka. Förresten, man kan se vad folk googlat på, kanske inte för att hitta hit men ändå hittat hit. "rangmar och lund", "anna messing" (det vet ju vem det är Anna) och "hälar". Kul tycker jag.

Nyårsafton var magisk, precis som jag gillar

Det började med middag hemma hos Micke och Sarah. Ett svenskt par. 
 

Vi började med musslor. Fantastiskt gott. Till det, lite kungskrabba och scampi. 

Hej! Vi hade lite tema, klä "ut" dig från halsen uppåt. 

Anders gick all in med blinkande nyårshatt. Se flugan, så fin va?

Dans blev det när vi sedan kom till festen. Festen som var svinbra för övrigt. 

Partybriller. 

Ida var en söt liten ren. 

Gott nytt år!

Rhys och jag. 

Sarah hade lockat håret och jag har aldrig känt mig så fin som jag gjorde på nyår. 

Neil, Ida och Birte skakar loss

Fan att den här bilden blev oskarp. 

Alla ville låna.

Maren som var så söt! En liten hund kom vi fram till om hon skulle vara ett djur. 

Skål, nu dricker vi det sista och sen går vi hemåt.

PERFEKT! nyår. Så himla bra.

Hej 2011 och HEJ partybrillerna

Igår var jag fin i håret och nu ligger Anders och bara yppar små ord när man pratar med honom. Jag njuter lite av att inte sitta på den smällan men vet dock att det brukar slå till efter två, så jag kanske bara ska va tyst.